Det var inte alltid så lätt att berätta att jag var sjuk i cancer. När det var vackert och härlig sommar. Har du semester nu? Snabbt till svar, ö, det har jag. (Nej, jag är sjukskriven för att jag har cancer)
Hur mår du? Jo, det är väl bra, (nej, är så trött, orkeslös tjaa listan kan göras lång). Det gick bara inte eller orkade inte, ville nog inte mitt liv skulle präglas av cancer. Jag hade jättesvårt att iallafall i början berätta att jag hade fått cancer, jag levde i en bubbla att det inte var jag. En förnekelse helt enkelt.
Det är sällan enkelt att berätta om svåra sjukdomar eller annat tungt som drabbar en själv. Det är lättare att svara på frågor än att själv berätta.
Ville nog undvika/ville inte ha "tyck-synd-om" men gärna omtanken. Det blir inte lättare om folk ojjar sig eller drar upp sitt eget tunga och fokus hamnar på något annat. Man blir dränerad, det man minst behöver just då. Det man behöver är positiv energi när det är jobbigt, som en kram det räcker länge, men också tillåta sig vara ledsen när man är det och glad när man är det. Lev är och nu för livet går inte i repris<3
Kramar<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar