Då var det dags...

Hoppsan, det var några dagar sen när jag skrev. Tänkte berätta om operationen jag var med om. Nån vecka innan fick jag åka till Sahlgrenska för inskrivnings samtal. Fick träffa en sjuksköterska och tog prover, fick träffa läkaren som var en dem som skulle genomföra operationen och sa att jag skulle vara bered att få stomi eftersom de visste inte hur tarmarna såg ut, och hoppades att jag slapp detta. Fick träffa en sjukgymnast som berättade hur ska kliva upp hur sängen och hur jag ska andas i ett rör eftersom lungorna påverkas av narkosen. Jag fick även träffa narkosläkare som berättade om ryggbedövningen och allt vad det innebär att bli sövt ev. en hel dag. Det var några möten och massa information. Mamma var såklart med. Den 3 september 2014 blev jag inskriven och det gjordes förberedelse inför operationen, de sattes in ryggbedövning och en cvk och då rullade de ner mig till en operationssal.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Central-venkateter/

Cvk gick bra och ryggbedövning gick bra till slut, de tyckte att jag var en tålmodig patient som de fick greja med. De var goa grön klädda sjuksköterskor. Jag kände att jag var i trygga händer och var lugn. Sen hände inte så mycket mer resten av dagen. Jag fick prova ut stödstrumpor eftersom jag kommer att ligga still och inte röra på mig så mycket. Lugn som jag är så var jag lugn inför morgondagen. De kommer ta bort allt, livmodern och äggstockarna. 

Morgonen kom och jag fick duscha igen med bakteriedödande tvål, på med en fin sjukhusrock och stödstrumpor plus slags tryckkuddar runt om benen så musklerna fick jobba lite. Och lägga mig i sängen igen och få lite tabletter. Efter liten stund rullade de ner mig och en sjuksköterska tog emot mig. Där fick jag vänta en liten stund. Grönklädda sjuksköterskor hämtade mig och min säng, samma personer som grejade med mig dagen innan. De gjorde lite förebredelse som att ge mig lugnade osv, innan jag fick andas in narkosen för att sova en stund. Operationen kunde ta halvdag eller heldag berodde hur det såg ut och om de hittar mer cancertumörer.

Till slut vaknade jag och hade ont för ryggbedövningen hjälpte inte så mycket. Efter ett tag fick jag smärtstillande via pump som jag kunde trycka på själv.  Första jag tänkte på var om de hade fått bort allt, frågade min mamma några gånger, trodde inte att det var sant. Och om jag hade fått stomi, det slapp jag för det såg fint ut. Glädjande att de fick bort tumören. Och de fick korta ena urinröret för tumören satt fast där. Har för mig att det var tre läkare som var inblandade i operationen. Jag blev väl omhändertagen av de goa sjuksköterskor och läkare. Fick min första morfin spruta som knockade mig fullständigt, jag somnade. 

Min familj kom och hälsade på i olika omgångar. Och även vänner. 

En läkare som jag hade ibland när jag låg inne på onkologen kom förbi sa hej och jag blev så glad för jag tyckte om henne.

Jag kämpade på med smärta som avtog sakta. Och till slut blev jag fri från slangar och annat bröte. Efter nio dagar fick jag åka hem, det var skönt. Blev sjukskriven en månad till. Efter nån vecka fick jag veta tumören var död, alltså inga aktiv tumör och det innebär att jag slapp ytterligare cellgifter:) Yeah!

Korta drag hur det var den dagen.

Kramar<3