Hur mår du?

Det var inte alltid så lätt att berätta att jag var sjuk i cancer. När det var vackert och härlig sommar. Har du semester nu? Snabbt till svar, ö, det har jag. (Nej, jag är sjukskriven för att jag har cancer) 

Hur mår du? Jo, det är väl bra, (nej, är så trött, orkeslös tjaa listan kan göras lång). Det gick bara inte eller orkade inte, ville nog inte mitt liv skulle präglas av cancer. Jag hade jättesvårt att iallafall i början berätta att jag hade fått cancer, jag levde i en bubbla att det inte var jag. En förnekelse helt enkelt. 

Det är sällan enkelt att berätta om svåra sjukdomar eller annat tungt som drabbar en själv. Det är lättare att svara på frågor än att själv berätta.

Ville nog undvika/ville inte ha "tyck-synd-om" men gärna omtanken. Det blir inte lättare om folk ojjar sig eller drar upp sitt eget tunga och fokus hamnar på något annat. Man blir dränerad, det man minst behöver just då. Det man behöver är positiv energi när det är jobbigt, som en kram det räcker länge, men också tillåta sig vara ledsen när man är det och glad när man är det. Lev är och nu för livet går inte i repris<3

Kramar<3

Nefrostomi!

Hej på er som läser min blogg. Min blogg kommer handla mitt vardags liv och just blir det om min cancer "resa".

När jag var sjuk så mådde njurarna inte så bra och hade hög njurvärde. För avlasta njurarna fick jag ha nefrostomi eller p-kateter kan man nog också säga. Fick ha på båda sidor.

Urinvägarna består av njurar, njurbäcken, urinledare, urinblåsa och urinrör. Njurarna har två huvuduppgifter, att avlägsna slaggprodukter ur blodet samt reglera salt- och vattenbalansen i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds normalt via urinledarna (uretärerna), en från varje njure ner till urinblåsan. Varje dygn producerar njurarna 1-2 liter urin. Normalt rymmer urinblåsan cirka 4 deciliter urin.

Vid hinder i urinledaren kan detta efter en tid medföra att njurfunktionen försämras och i sämsta fall upphör. Om hindret sitter i båda urinledarna uppträder urinförgiftning. För att bevara njurens funktion måste urinen ledas ut genom en tunn kateter som läggs in i njurbäckenet och mynnar ut på huden, strax nedanför revbenen så kallad nefrostomi. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi. Urinen samlas upp i en påse utanför kroppen.

http://www.vardhandboken.se/Texter/Nefrostomi/Oversikt/

Det var okej att ha dem men jobbigt när man skulle duscha för då var de i vägen och när man ska sova. Eller jo, det var jobbigt. Det skulle läggas om varje vecka. Sommaren 2014 var varm och jag kunde inte använda kjol eller shorts, lättare kläder, ville inte att det skulle synas. Men tur att finns kortare byxor. Konstigt jag som inte brukar bada i havet speciellt mycket var riktigt sugen på att bada men kunde inte det, konstigt. Efter tag blev jag av med den högra för det var bra med flöde genom hela systemet, det var skönt bara en att hålla reda på. Det var lite irriterade när sjuksköterskorna ibland frågade hur det skulle läggas om men ser de inte hur det ser ut, enda stort plåster med kompresser. Konstigt tycker jag. Ibland gjorde det så ont att jag fick ta starkare värktabletter, nästan morfin. Man blev allt lite snurrig men det blev mindre smärta. Och ibland gjorde det ont när jag rörde på mig. Efter operationen blev jag av den också, riktigt skönt att slippa den och känslan var härligt att duscha utan den och klä sig vad man vill. 

Kramar med kärlek<3

Då var det dags...

Hoppsan, det var några dagar sen när jag skrev. Tänkte berätta om operationen jag var med om. Nån vecka innan fick jag åka till Sahlgrenska för inskrivnings samtal. Fick träffa en sjuksköterska och tog prover, fick träffa läkaren som var en dem som skulle genomföra operationen och sa att jag skulle vara bered att få stomi eftersom de visste inte hur tarmarna såg ut, och hoppades att jag slapp detta. Fick träffa en sjukgymnast som berättade hur ska kliva upp hur sängen och hur jag ska andas i ett rör eftersom lungorna påverkas av narkosen. Jag fick även träffa narkosläkare som berättade om ryggbedövningen och allt vad det innebär att bli sövt ev. en hel dag. Det var några möten och massa information. Mamma var såklart med. Den 3 september 2014 blev jag inskriven och det gjordes förberedelse inför operationen, de sattes in ryggbedövning och en cvk och då rullade de ner mig till en operationssal.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Central-venkateter/

Cvk gick bra och ryggbedövning gick bra till slut, de tyckte att jag var en tålmodig patient som de fick greja med. De var goa grön klädda sjuksköterskor. Jag kände att jag var i trygga händer och var lugn. Sen hände inte så mycket mer resten av dagen. Jag fick prova ut stödstrumpor eftersom jag kommer att ligga still och inte röra på mig så mycket. Lugn som jag är så var jag lugn inför morgondagen. De kommer ta bort allt, livmodern och äggstockarna. 

Morgonen kom och jag fick duscha igen med bakteriedödande tvål, på med en fin sjukhusrock och stödstrumpor plus slags tryckkuddar runt om benen så musklerna fick jobba lite. Och lägga mig i sängen igen och få lite tabletter. Efter liten stund rullade de ner mig och en sjuksköterska tog emot mig. Där fick jag vänta en liten stund. Grönklädda sjuksköterskor hämtade mig och min säng, samma personer som grejade med mig dagen innan. De gjorde lite förebredelse som att ge mig lugnade osv, innan jag fick andas in narkosen för att sova en stund. Operationen kunde ta halvdag eller heldag berodde hur det såg ut och om de hittar mer cancertumörer.

Till slut vaknade jag och hade ont för ryggbedövningen hjälpte inte så mycket. Efter ett tag fick jag smärtstillande via pump som jag kunde trycka på själv.  Första jag tänkte på var om de hade fått bort allt, frågade min mamma några gånger, trodde inte att det var sant. Och om jag hade fått stomi, det slapp jag för det såg fint ut. Glädjande att de fick bort tumören. Och de fick korta ena urinröret för tumören satt fast där. Har för mig att det var tre läkare som var inblandade i operationen. Jag blev väl omhändertagen av de goa sjuksköterskor och läkare. Fick min första morfin spruta som knockade mig fullständigt, jag somnade. 

Min familj kom och hälsade på i olika omgångar. Och även vänner. 

En läkare som jag hade ibland när jag låg inne på onkologen kom förbi sa hej och jag blev så glad för jag tyckte om henne.

Jag kämpade på med smärta som avtog sakta. Och till slut blev jag fri från slangar och annat bröte. Efter nio dagar fick jag åka hem, det var skönt. Blev sjukskriven en månad till. Efter nån vecka fick jag veta tumören var död, alltså inga aktiv tumör och det innebär att jag slapp ytterligare cellgifter:) Yeah!

Korta drag hur det var den dagen.

Kramar<3

Varför!?

Det är fruktansvärt det som händer runt om i vår värld, det som hände i Trollhättan och nu i Paris. Det går inte med ord beskriva det som har hänt och händer runt om vår värld. Det är så onödigt och grymt. Hur kan människa få för sig att göra så onda handlingar och människornas liv är inte värd nåt. Våld föder bara våld och det finns inget gott i våldet. Jag undrar ibland vad våra barn kommer att växa upp till. Vad ger vi dem för en värld? Indian sa en gång:

"Vi äger inte jorden, vi har den bara till låns av våra barn."

Varför finns det ondska i vår värld och varför griper inte Gud in?

Ondskans problem har många funderat mycket på genom tiderna. Ondska är ingenting av substans som är skapat utan är mer en frånvaro (av det goda), ett uppror mot den goda ordningen eller något som används fel. Gud har alltid funnits och från början var allt som Gud skapade i harmoni med Guds vilja. (En definition: det som är i överensstämmelse med Guds vilja är gott och det som inte stämmer med Guds vilja är ont.) 

Gud valde att skapa varelser, änglar och människor, med möjlighet att välja, att välja att fortsätta leva i harmoni med Guds vilja eller att bryta med den harmonin. Varför valde Gud att skapa varelser med den möjligheten? Kanske för att verklig kärlek förutsätter att verklig frihet också finns. Men när den första människan valde att bryta med Guds goda vilja så drog det med sig skador på hela skapelsen. Och under dessa villkor lever vi nu. Hela skapelsen och vi människor bär spår av Guds ursprungliga goda vilja. Men samtidigt är allt också påverkat av bortvändheten från Gud. www.bibelskolan.com

Be får vår värld, vårt land Sverige!

Många kärleks kramar<3

Liselott

Det finns....

Låter bilden och citat tala för sig men jag håller med. 

Kramar från mig!

Tankar!

Våren 2014 fick jag en peruk. Även om jag inte använde den så mycket så fanns där och kunde använda den om jag kände för det. Fick bidrag från landstinget 7000 kr. Om man vill ha med äkta hår kostar det ca 10.000 kr. Jag valde syntet och kändes som riktigt hår. Jag fick även hämta ögonbryn smink och lös ögonfransar för 1.000 kr från landstinget.

Men jag blir upprörd att det ska vara så olika berodde var du bor i vårt av långa land. Jag hade turen att bo på rätt ställe i landet så jag fick bidraget på 7000 kr. På vissa ställen får du 4000 kr i bidrag och i  vissa kommuner 2000 kr. Hur kan det vara så olika? Nu har mitt hår växt ut till normalt igen och det är jag glad över, och väldigt roligt att gå till frisören igen. Men jag tänker på alla andra! Varför är det inte lika i hela Sverige? Varför är vården olika beroende på vart du bor i landet? Vi bor ju i samma land. Det finns de som har fått kriga för att få rätt medicinering. Och det handlar om överlevnad för man vill ju leva. Skrämmande! Skrämmande att jag bara "nosat" lite kring denna orättvisa, tänk hur många som påriktigt blir drabbade. Otäck information! Hur många i vårt avlånga land Sverige behöver mediciner som finns för att överleva men inte får de, för de bor på fel plats eller att de kostar för mycket. När det gäller människoliv så ska inte pengar styra om du ska få din medicin eller inte. Ja till livet eller nej till livet. Självklart ja till livet. Skrämmande att det är så. Många gånger har jag tänkt vart är Sverige på väg. 

Kramar<3

     www.ungcancer.se

Port-à-carth!

Jag fick en port-à-carth inoperat. Blev i Varberg, för jag låg inne för en rejäl infektion och fick vara där i två veckor, mars 2014. Hann få en cellgiftsbehandling. Fick åka in till akuten för jag hade feber och sjuksköterskan på onkologen tyckte att jag skulle göra det. Fick åka hem men hann bara vara hemma en natt och fick åka in igen. Läkaren pratade om flytta mig till Sahlgrenska eftersom egentligen är skriven där. Men det blev inte så utan jag fick vara kvar. Min mamma kom nästan varje dag efter jobbet och mina systrar, även pappa kom hälsade på. Min syster tog med sig Maja och det var riktigt mysigt fast man var på sjukhuset. Min mamma trodde att jag var nära att få blodförgiftning. Då kom dagen och skulle få en port-à-carth inoperat. Och duscha fick jag göra så klart. De rullade ner mig till operationen och där pysslade en sjuksköterska om mig och tvättade igen där den skulle sitta. Och sen rullade in mig i en operationensalen och där blev tvättade igen och får lugnade. Sjuksköterskorna tog väl hand om mig. Det var enkel operation under lokalbedövning och snurig och trött blev jag allt.

Jag som är svårstucken var det bra att få en sån här. Jag var imponerad på sjuksköterskorna att de hittade varje dag när de skulle ta prover, men de fick allt leta lite. Mina kärl protesterade till slut och blev små. Nu slipper de leta utan kan använda port-à-carten, till cellgifter, annan vätska och ta prover. Väldigt bra uppfinning tycker jag. 

Min läkare ska skicka en remiss för ta bort den för jag behöver den inte längre, är färdig med min behandling sen i somras förra året

Kramar<3

Just as i am!

http://youtu.be/ovYPQl93zro

En av låtarna jag tycker om, just as i am, just som jag är psalm 22. Jag får komma till Herren precis som jag är här och nu, det gott att bara vara utan en massa krav. 1. Just as I am, without one plea, but that thy blood was shed for me, and that thou bidst me come to thee, O Lamb of God, I come, I come. 2. Just as I am, and waiting not to rid my soul of one dark blot, to thee whose blood can cleanse each spot, O Lamb of God, I come, I come. 3. Just as I am, though tossed about with many a conflict, many a doubt, fightings and fears within, without, O Lamb of God, I come, I come. 4. Just as I am, poor, wretched, blind; sight, riches, healing of the mind, yea, all I need in thee to find, O Lamb of God, I come, I come. 5. Just as I am, thou wilt receive, wilt welcome, pardon, cleanse, relieve; because thy promise I believe, O Lamb of God, I come, I come. 6. Just as I am, thy love unknown hath broken every barrier down; now, to be thine, yea thine alone, O Lamb of God, I come, I come. Kramar från mitt hjärta!