Hihi, jag är inte världens bästa på att uppdatera min blogg. Jag precis haft semester och bara tagit som dagarna kommer. Varit mycket med familj och vänner. Det är viktigt att koppla av i emellanåt och inte planera en massa olika grejer, ingen massa måsten. När du säger ja så säger du nej till andra saker och säger du nej så säger du ja till andra saker, det är viktigt att sätta gränser både till vardags och jobbet. Man är bara en människa och man kan inte göra allt och vara alla till lags, för då kan man gå sönder. Man har bara ett liv och det ska man vara rädd om och det är ditt liv, det är nu.
Thomas Sjödin har skrivit en bok, Det händer när du vilar. Den är värd att läsas.
Tomas Sjödins hyllning till sofflocket, http://www.dagen.se/kultur/tomas-sjodins-hyllning-till-sofflocket-1.103701
I sin nya bok lyfter Tomas Sjödin fram värdet av ett bortglömt bud: att helga vilodagen. För honom rör sabbaten vid livets djupaste hemligheter.
I dag är arbetet
för många mer eller mindre ständigt närvarande, även under helgen. Idealet är
ständig prestation och aktivitet, som bara avbryts då och då av en långsemester
i något exotiskt land.
Mot detta ställer författaren och pastorn Tomas
Sjödin värdet av att ligga på ett vanligt, enkelt sofflock. I boken ”Det händer
när du vilar” (Libris) vill han uppmuntra läsaren att finna en livsrytm där
vila blir en självklar del av tillvaron.
– Jag ville inte skriva en feelgood-bok, och
inte en om mindfulness, utan en ganska krävande bok där vilan ses som en plikt
och ett ansvar. Och jag ville lyfta fram de värden som hotas i vårt liv om vi
inte vilar regelbundet. Därför har det inte blivit en bok om konsten att njuta
av livet eller att fånga dagen, säger han.
Det är inte heller en
bibelutläggning som han skrivit, men ändå en bok där han låter tankarna tydligt
ta spjärn mot själva skapelseordningen. När människan vaknade till den första
dagen i paradiset så var det Guds sabbat. Livet började med vilan.
– För oss var söndagen länge veckans första dag,
men vilan har flyttats från att vara det första till att bli det sista. Det kan
ju ses som en lek med ord, spelar det någon roll var man lägger vilan? Men jag
tror det påverkar. I dag lever vi efter maximen att vi måste göra allt det
viktiga först. När vi fått det färdigt, om det då är någon tid över, kan vi
hinna dra en djup suck och återhämta oss. Då blir vila något annat, säger han.
Vila är inte lyx,
menar Tomas Sjödin, det är något vi behöver för att vara hela människor. När vi
vilar, ensamma eller tillsammans med andra, så växer vi. Men att släppa taget
och luta sig tillbaka kan vara svårt, inte minst för dagens människor.
– Det kan finnas en stark drivkraft i att köra
över vilan för då kan man känna sig väldigt duglig. Det är skönt att höra att
man är en klippa som aldrig säger nej. Det finns också en koppling till
upplevelsen av människovärdet: när man vilar är ju utmaningen att inse att jag
är bra som jag är, jag behöver inte utvecklas och förändras hela tiden.
Det kanske låter som om Tomas Sjödin är
motståndare till hårt arbete, men så är det inte alls. Det han varnar för är
när allt flyter samman, när arbetsdag och helg blir en grå, osmält massa.
För att kunna återerövra
vilan har han vänt sig till den urgamla judiska sabbatstraditionen. I boken
beskriver han ett besök i stadsdelen Mea Shearim i Jerusalem där han satt och
betraktade ortodoxa judar som skyndade hem till vänner och släkt med mat i
famnen för att fira sabbat. Vissa av de sabbatsregler som ortodoxa följer kan
te sig absurda, som att man inte får trycka på knappar, men Tomas Sjödin insåg
också värdet av dem.
– Man kan tycka vad man vill om de judiska
reglerna, men de är så omutliga och konsekventa. Judarna har fattat att vår
variant fungerar inte, vi ska bara göra det och det, och till slut har
vilodagen gått utan vila. Det man också förstår är att en bra regel snart blir frihet
om man praktiserar den regelbundet.
Men förr fanns det ju även i frikyrkan många
regler kring söndagen, var det fel att göra sig av med dem?
– Nej, jag tror det var nödvändigt. Det var så
tyngt av att det var andras val över våra liv, vi förstod inte varför det var
viktigt. Nu kan vi välja tillbaka de regler som var bra. Ibland tror jag också
att reglerna runt vilodagen styrdes av rädsla för vad andra skulle tänka. Det
är bra att det försvunnit. Men nu kanske det är dags att säga att vi har inte
råd att göra oss av med själva veckorytmen.
Han menar att helgandet
av vilodagen måste bygga på lust och inte på förbud. Tillsammans med sin hustru
Lotta har han därför skapat en modell för sabbatsfirandet som grundar sig på
vad de finner vilsamt. Det handlar om att laga mat tillsammans med vänner, att
kunna ge tid åt rejäla samtal, att ta långpromenader och att gå till kyrkan.
För att lyckas med det insåg de att de måste begränsa användningen av telefon,
dator och pengar.
– Så snart vi började tänka i de banorna så
uppfann vi en undantagsregel: Det får inte bli barnsligt. Har vi inte mjölk så
köper vi det. Men det får inte bli en vana att göra det. Och att inte använda
pengar är faktiskt det svåraste.
Det låter som att sabbatsfirande kan bli ännu
ett medelklassprojekt, som att baka surdegsbröd?
– Den risken finns absolut. Det man möjligen kan
trösta sig med är att det här är ingen dagslända, det är en rytm som är skapad
av Gud. Han som gjorde livet kanske visste hur det skulle levas, och då är det
ju en ordning att pröva. Det kan ju också vara så att det startar som ett
projekt, men sedan övergår det till något annat, en god vana som blir
självklar.
Vi sitter vid köksbordet
i det gula huset i Säve utanför Göteborg. Det är tyst och stilla. Längs ena
väggen står Tomas Sjödins älskade långa soffa, där han brukar ligga och
filosofera. Det går att förstå att man kan finna vilan här, åtminstone om man
ger sig tid till det. Men hur ska de människor som själva har svårt att
bestämma över sin tid kunna välja vilan, som den ensamstående småbarnmamman?
– Det är svårt för mig att svara på, men jag är
övertygad om att hur än livet ser ut så kan man hitta något av detta som går
att praktisera. Kanske att någon släkting kan hjälpa till så att man får
åtminstone några timmar av vila. Vi själva levde i 20 år under ganska stort
tryck först som småbarnsfamilj och sedan som familj med särskilda behov. Det vi
lärde oss var att inse vår begränsning och vikten av att vila. Det svenska
samhället gav oss möjlighet att vila, och det är en stor anledning till att vi
har orkat och gått vidare som familj.
I boken begränsar sig inte Tomas Sjödin till den jordiska vilan, han öppnar också för den
eviga vilans perspektiv, sabbaten som en försmak av himlen. Och han gör det med
bilder som han själv kan relatera till.
– Jag tror att himlen är fest, återseende och
även någon form av fortsatt växt. Och jag är mer attraherad av tanken på himlen
som ett sofflock än som gator av guld.
Kramar till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar