Tack!

I söndags var jag i kyrkan och temat var tacksägelse - lovsång. Vi har så mycket att vara tacksam för, livet och små ting i vardagen. När jag var sjuk hade svårt att se tacksamhet för livet och vardagen, hade fullt upp att ta hand om mig själv och klara av vardagen, en dag i sänder. 

Konstig nog är jag tacksam för att jag fick rätt sort cancer som svarar bra på behandlingar. Min första diagnos var sällsynt cancer och läkaren skrev i journalen att de skulle försöka men det var inte säkert att det skulle gå. Redan  efter första behandlingen kände jag stor skillnad i buken, blev mjukare i magen och känner inte av tumören längre när jag ligger på magen. Till och med läkaren var nog förvånade för hon hämtade en annan kollega, skulle då få mina andra behandling, en annan sort cytostatika. Bön och cytostatika är bra kombo;)

Fick senare en annan diagnos, germinallcellstumör dysgerminom, visserligen är denna också ovanlig, det är nog ca 1-3 på miljonen som får det, dysgerminom. Men den är botningsbar och som kan liknas vid teskilcancer. 

Jag är nog tacksam att inte få veta allt. När jag låg inne på sjukhuset för infektion så läste jag journalen två år senare att läkaren kollade om det var metastaser i skelettet och i lymfarna. Men det fanns inget tack o lov.

Jag är tacksam att jag får leva, vakna ännu en dag, att jag har en go familj, för mina underbara syskonbarn, mina vänner, de vardagliga tingen och att Guds nåd är ny varje morgon.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som har mer än moders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

En psalm av Lina Sandell

Kramar 

Liselott