Vila!

Hej!

Hihi, jag är inte världens bästa på att uppdatera min blogg. Jag precis haft semester och bara tagit som dagarna kommer. Varit mycket med familj och vänner. Det är viktigt att koppla av i emellanåt och inte planera en massa olika grejer, ingen massa måsten. När du säger ja så säger du nej till andra saker och säger du nej så säger du ja till andra saker, det är viktigt att sätta gränser både till vardags och jobbet. Man är bara en människa och man kan inte göra allt och vara alla till lags, för då kan man gå sönder. Man har bara ett liv och det ska man vara rädd om och det är ditt liv, det är nu.
Thomas Sjödin har skrivit en bok, Det händer när du vilar. Den är värd att läsas.

Tomas Sjödins hyllning till sofflocket, http://www.dagen.se/kultur/tomas-sjodins-hyllning-till-sofflocket-1.103701

Vilan har i vår värld hamnat i vanrykte.
I sin nya bok lyfter Tomas Sjödin fram värdet av ett bortglömt bud: att helga vilodagen. För honom rör sabbaten vid livets djupaste hemligheter.

I dag är arbetet för många mer eller mindre ständigt närvarande, även under helgen. Idealet är ständig prestation och aktivitet, som bara avbryts då och då av en långsemester i något exotiskt land.

Mot detta ställer författaren och pastorn Tomas Sjödin värdet av att ligga på ett vanligt, enkelt sofflock. I boken ”Det händer när du vilar” (Libris) vill han uppmuntra läsaren att finna en livsrytm där vila blir en självklar del av tillvaron.

– Jag ville inte skriva en feelgood-bok, och inte en om mindfulness, utan en ganska krävande bok där vilan ses som en plikt och ett ansvar. Och jag ville lyfta fram de värden som hotas i vårt liv om vi inte vilar regelbundet. Därför har det inte blivit en bok om konsten att njuta av livet eller att fånga dagen, säger han.

Det är inte heller en bibelutläggning som han skrivit, men ändå en bok där han låter tankarna tydligt ta spjärn mot själva skapelseordningen. När människan vaknade till den första dagen i paradiset så var det Guds sabbat. Livet började med vilan.

– För oss var söndagen länge veckans första dag, men vilan har flyttats från att vara det första till att bli det sista. Det kan ju ses som en lek med ord, spelar det någon roll var man lägger vilan? Men jag tror det påverkar. I dag lever vi efter maximen att vi måste göra allt det viktiga först. När vi fått det färdigt, om det då är någon tid över, kan vi hinna dra en djup suck och återhämta oss. Då blir vila något annat, säger han.

Vila är inte lyx, menar Tomas Sjödin, det är något vi behöver för att vara hela människor. När vi vilar, ensamma eller tillsammans med andra, så växer vi. Men att släppa taget och luta sig tillbaka kan vara svårt, inte minst för dagens människor.

– Det kan finnas en stark drivkraft i att köra över vilan för då kan man känna sig väldigt duglig. Det är skönt att höra att man är en klippa som aldrig säger nej. Det finns också en koppling till upplevelsen av människovärdet: när man vilar är ju utmaningen att inse att jag är bra som jag är, jag behöver inte utvecklas och förändras hela tiden.

Det kanske låter som om Tomas Sjödin är motståndare till hårt arbete, men så är det inte alls. Det han varnar för är när allt flyter samman, när arbetsdag och helg blir en grå, osmält massa.

För att kunna återerövra vilan har han vänt sig till den urgamla judiska sabbatstraditionen. I boken beskriver han ett besök i stadsdelen Mea Shearim i Jerusalem där han satt och betraktade ortodoxa judar som skyndade hem till vänner och släkt med mat i famnen för att fira sabbat. Vissa av de sabbatsregler som ortodoxa följer kan te sig absurda, som att man inte får trycka på knappar, men Tomas Sjödin insåg också värdet av dem.

– Man kan tycka vad man vill om de judiska reglerna, men de är så omutliga och konsekventa. Judarna har fattat att vår variant fungerar inte, vi ska bara göra det och det, och till slut har vilodagen gått utan vila. Det man också förstår är att en bra regel snart blir frihet om man praktiserar den regelbundet.

Men förr fanns det ju även i frikyrkan många regler kring söndagen, var det fel att göra sig av med dem?

– Nej, jag tror det var nödvändigt. Det var så tyngt av att det var andras val över våra liv, vi förstod inte varför det var viktigt. Nu kan vi välja tillbaka de regler som var bra. Ibland tror jag också att reglerna runt vilodagen styrdes av rädsla för vad andra skulle tänka. Det är bra att det försvunnit. Men nu kanske det är dags att säga att vi har inte råd att göra oss av med själva veckorytmen.

Han menar att helgandet av vilodagen måste bygga på lust och inte på förbud. Tillsammans med sin hustru Lotta har han därför skapat en modell för sabbatsfirandet som grundar sig på vad de finner vilsamt. Det handlar om att laga mat tillsammans med vänner, att kunna ge tid åt rejäla samtal, att ta långpromenader och att gå till kyrkan. För att lyckas med det insåg de att de måste begränsa användningen av telefon, dator och pengar.

– Så snart vi började tänka i de banorna så uppfann vi en undantagsregel: Det får inte bli barnsligt. Har vi inte mjölk så köper vi det. Men det får inte bli en vana att göra det. Och att inte använda pengar är faktiskt det svåraste.

Det låter som att sabbatsfirande kan bli ännu ett medelklassprojekt, som att baka surdegsbröd?

– Den risken finns absolut. Det man möjligen kan trösta sig med är att det här är ingen dagslända, det är en rytm som är skapad av Gud. Han som gjorde livet kanske visste hur det skulle levas, och då är det ju en ordning att pröva. Det kan ju också vara så att det startar som ett projekt, men sedan övergår det till något annat, en god vana som blir självklar.

Vi sitter vid köksbordet i det gula huset i Säve utanför Göteborg. Det är tyst och stilla. Längs ena väggen står Tomas Sjödins älskade långa soffa, där han brukar ligga och filosofera. Det går att förstå att man kan finna vilan här, åtminstone om man ger sig tid till det. Men hur ska de människor som själva har svårt att bestämma över sin tid kunna välja vilan, som den ensamstående småbarnmamman?

– Det är svårt för mig att svara på, men jag är övertygad om att hur än livet ser ut så kan man hitta något av detta som går att praktisera. Kanske att någon släkting kan hjälpa till så att man får åtminstone några timmar av vila. Vi själva levde i 20 år under ganska stort tryck först som småbarnsfamilj och sedan som familj med särskilda behov. Det vi lärde oss var att inse vår begränsning och vikten av att vila. Det svenska samhället gav oss möjlighet att vila, och det är en stor anledning till att vi har orkat och gått vidare som familj.

I boken begränsar sig inte Tomas Sjödin till den jordiska vilan, han öppnar också för den eviga vilans perspektiv, sabbaten som en försmak av himlen. Och han gör det med bilder som han själv kan relatera till.

– Jag tror att himlen är fest, återseende och även någon form av fortsatt växt. Och jag är mer attraherad av tanken på himlen som ett sofflock än som gator av guld.

 

 

Kramar till er!