Diakon!

Idag har jag välkomnas som diakon i min nya församling, det känns väldigt gott att få vara där. Det blev inte att jag studerade till förskollärare, kände att jag inte hade studie motivation. Jag vill ge det en chans till att jobba som diakon igen. Som sagt så blir det inte alltid som man har tänkt ut, det är väl bra det. Livet hade vart tråkigt om det blev som man har tänkt ut. Jag sökte en diakon tjänst och fick den. Det känns väldigt bra att börja jobba som diakon igen. Det är väldigt varierade vad diakoner jobbar med, en del jobbar bara med samtal och andra mycket med hjälpbehövande. Några jobbar på sjukhus.
I min tjänst möter jag människor i samtal, jag dagledig verksamhet, samtal på äldreboende, hembesök, hjälpbehövande, är också med i tre barngrupper, en gång i månaden är jag med i gudstänst. Det är varierade jobb. Tyvärr är inte så många som utbildar sig till diakoner längre och de andra yrken inom svenska kyrkan, det börjar bli brist. Men det är ju så överallt. Och inte bara i kyrkans värld. Jag är glad att jag hann bli färdig innan det blev ändring, för nu är det bara Lund och Uppsala som gäller. Jag läste på Bräcke i Göteborg.

En diakon (grek. διάκονος (diákonos), "tjänare") är en yrkestitel (vigningstjänst) inom flera kristna samfund. Vad är en diakon och vad gör du på jobbet? Kommer ihåg att min kusin frågade om det var prästen medhjälpare. De frågorna möter vi diakoner ganska ofta. Och frågorna är inte konstiga på något sätt eftersom mycket av vårt arbete sker i det vardagliga mötet med människor och vi har tystnadsplikt. så mycket av diakonens jobb sker i tystnad.
Det finns diakoner i nästan alla kristna kyrkor i världen även om uppdragen kan se lite olika ut. I Svenska kyrkan finns det idag 1100 diakoner. En diakon har oftast högskoleexamen inom socialt arbete, vård och omsorg, teologi eller pedagogik. Därefter har vi vidareutbildat oss till diakoner som nu är i Uppsala eller Lund.
Diakonens uppdrag är en del av kyrkans ämbete - biskop, präst och diakon. Detta innebär att vi vigs till diakoner av biskopen. Diakonen säger ja till ett löfte, som står även i diakonbrevet som man får vid vigningsgudstjänst. Ett synligt tecken på att vi är diakoner är det emblem/smycke som vi alltid bär och har även grön skjorta med ett "frimärken".
Diakonen har ett särskilt uppdrag av kyrkan att stödja människor i utsatta livssituationer och att värna om människovärde och medmänsklighet. Vi diakoner har därför stor erfarenhet av att möta människor i olika livssituationer. Det innebär att vi möter människor i alla åldrar i olika situationer i livet. Det finns möjlighet till själavård. Att samtalen benämns som själavård innebär just vad ordet säger - att vårda själen – det vill säga att få tala med någon om de tankar och känslor som man är fylld av.
I diakonens uppdrag ingår det även ett utåtriktat arbete, att finnas med människor i olika sammanhang som stöd och att göra hembesök hos dem som behöver det. Diakonerna handleder även de värdefulla och viktiga uppdrag som kyrkans frivilligarbetare gör. Det utåtriktade arbetet är även kontakter med olika myndigheter och institutioner ute i samhället så som skolor, äldreboenden, socialtjänst. Det är viktigt att kyrkan samverkar med det omgivande samhället för att påverka och påverkas. På så vis blir vi en ”kyrka mitt i byn”. Att finnas där för människor mitt i vardagen.

Det finns ju stunder där man tvivlar på sig själv och om man verkligen gör ett bra jobb som diakon, så kan jag tänka på att Gud har kallat och kyrkan har sagt sitt ja så att jag fick bli diakon, Jag fick den möjligheten som jag är tacksam över.

Kramar Liselott

Nyvigd som diakon