Tummen upp ännu en gång!

Den 1 februari blev jag friskförklarad av läkaren på onkologen, Sahlgrenska. Hade aldrig tror att det skulle bli redan nu utan fortsatt kontroll iallafall två år till. 14 februari 2014 fick jag diagnosen och cellgifter. Sedan blev det operation i sep 2014. Så idag är det tre år sen jag fick diagnosen. Jag visste redan att det var något dumt som fanns i min kropp. Jag var inte ens ledsen när jag satt där med läkaren och min sjuksköterska, min mamma var såklart med, för ledsen hade jag redan varit för jag visste att det var cancer. Tyckte det var lite konstigt att läkaren friskförklarade mig så snabbt. 

Jag inte tacksam för att jag fick cancer men jag är tacksam för att jag fick en bra sort som svarade bra på behandlingarna och liten risk för återfall.

Nu får jag klara mig själv med en vaksamhet över min kropp, för cancern kommer aldrig att försvinna utan sitter i huvudet som ett litet hjärnspöke.

Får fortsätta ta mina progynon, östrogen, tills jag blir 50-55. Dessa tar jag för jag har inga äggstockar eller livmoder. Minskar risken för benskörhet, hjärt och kärlsjukdomar osv, så det är viktigt hormon. 

Men jag är ändå lugn för nu är det bra och jag får njuta av livet här och nu. Fick bli frisk och själen har också hunnit ikapp. Nu mår jag bra och njuter av livet, och trivs med min tillvaro.

http://www.keepcalm-o-matic.co.uk/p/keep-calm-i-m-a-ovarian-cancer-survivor-2/